Kom på idag varför jag inte gillar att träna och blev jävligt förbannad!
Varför? Pga. att jag är tjej och tror att jag är värdelös på sport.
I grundskolan la de fram de platta slagträna (kärringträt..ja ni hör ju till och med på namnet) till tjejerna, och alla gick några steg fram när en tjej skulle slå. I bollsporterna ville ingen ha tjejer på sitt lag, och fick en vara med så fick en inga pass ändå.
Vi delades ofta upp i kill och tjejlag, och alla tjejer tyckte det var orättvist pga. att "då kommer ju killarna vinna, blä vad tråkigt."
Ja ni fattar. Idrott var helt enkelt en jävligt könsdiskriminerande aktivitet (lärarnas fel). Och det tänket sitter liksom kvar. Vill inte gå i en sport för att jag tror att jag kommer vara sämre än alla andra.
Har ju aldrig fått någon ärlig chans att bevisa det eller tro på mig själv.
Vill inte heller gymma pga. alla biffiga personer som kanske vill titta (och döma) min kropp, eller skrattar åt hur lite vikter jag har på mina maskiner.
Är ju så liten och svag ja.
Blir så arg. Hur ska jag göra för att komma över detta hjärnspöke om att jag inte duger till fysiska saker?
3 kommentarer:
har under hela min skolgång skytt idrotten som om den vore en dödsfarlig sjukdom, mycket på grund av att jag alltid i folkmun var "den lilla, den spinkiga, den dåliga". började skolka, fick underkänt hela vägen fram till studenten. tog mod till mig i högstadiet och började i en självförsvarsgrupp. det var bara jag och en vän som var med, "läraren" var en ung, biffig väktare (cisman såklart) som inte alls fick mig att känna mig trygg/starkare. det var så jävla traumatiskt. sedan dess har jag aldrig vågat sätta min fot i något sportsligt sammanhang, jag blir fortfarande förskräckt bara av tanken, till och med när folk peppar mig att testa roller derby. fan! alltså nu skriver jag bara på, jag ska skolka från min praktik och känner att jag måste kompensera med att syssla med nånting hehe. tack för fin smart skojig intressant blogg!!
testa roller derby!! bästa femipepp-sporten. har hatat all motion och sport i hela mitt liv men ser verkligen fram emot varje träning. känner mig för första gången välkommen och att jag får göra fel och ta plats!
Aldrig tänkt på detta med att det redan som barn i gympan att det var könsdiskriminering redan då...men nu när jag läser ditt inlägg är det som en dörr har öppnats, mindes att jag aldrig kände att det ens var diskriminerade för man visate inte ens vad det var. Detvar såpass vanligt varje gympass var ju såbliksom, men nu när jag tänker efter att det är helt sjukt att det var så och fortfarande är! Tack för en jätte bra blogg o intressanta inlägg! Du är bäst!!
Skicka en kommentar